#4

Jag ska förstå dig, förstå det du skriver och eller säger. Förstå precis vad det är som du vill förmedla till mig men jag gör inte alltid det.
Den man pratar med tror säkert att man förstår allt men när man har asperger så är det inte alltid så.
Det är ibland som att läsa en bok på ett på ett språk där orden ser vanliga ut men du förstår inte vad det betyder.

Det är även så att man kan ha svårighet med att veta vad som förväntas av en. Går man på fest förväntas det troligen av en att man ska vara social och veta precis var man kan sätta sig och vem/vilka man kan prata med men det är inte så för alla.
En med aspergers kan ha svårt att veta var man ska sätta sig om det är fri placering. ”Är den här platsen ledig eller ska någon annan sitta här?”
Sen kan det vara svårt med många intryck vilket man kan få på en fest.
Jag själv vet inte alltid om jag ska prata med den eller den eller den. Sen när man pratar med någon så kommer plötsligt en annan person dit och så vips pratar dem med varandra. ”Var jag inte mer intressant att prata med?”
Tillslut kan det bli så mycket att man helt enkelt lämnar festen. Men då kan de andra undra vart man tog vägen. För dem var man en del av festen vilket man själv kanske inte alls fick intrycket av.

#3

Idag blev det en tur till Lidl, sen jämförde jag priserna med liknande produkter på Hemköp där jag vanligen handlar och jag tjänade minst 61 kr på att ha handlat på Lidl istället.

Beröm är lika viktigt för människan som luften hon andas.

Vad en person säger är inte alltid vad som menas. Många bakar in saker mellan raderna. Det är helt okej att göra så, det är en del av språket och hur det är uppbyggt.
Vad som många inte förstår eller tänker på är att alla inte läser det som står mellan raderna, det finns inte för dem. Det är bara det som hörs som gäller.
Nu kan det ju vara så att många ändå kan förstå en del av det som står mellan raderna men kanske inte allt.
Samma gäller med sarkasm och ironi, du säger en sak men menar en annan.

Detta kan vara ett dilemma för personer med Aspergers då många har svårt att tolka det som inte sägs. Här är ett exempel: Du säger ironiskt ”Så snygg den var då” men menar tvärt om att den borde kunnat varit snyggare. En med Aspergers skulle kunna tolka detta som att man faktiskt menade att den var snygg men när det sen framkommer att det inte alls var så kan det för aspergerpersonen bli totalt kaos.

 

#2

Idag var det KTH’s Quarneval i Stockholm med alla möjliga ekipage i kortegen.
Här är ett urval:

Det fanns en gång en pojke, vi kan kalla honom Junior, som gick i min klass från årskurs 1 till 6 i vanlig klass, 1991-97. Denna pojke fann nog inte mig som den roligaste person han mött och hade istället bestämt, eller var den en del i hans hjärna med eget liv, att just jag inte hörde hemma här. Fast jag vet inte, tycker det är lite svårt att beskriva det i ord.
Hur som helst var det så att när vi gick i mellanstadiet så brukade Junior peka fulfinger åt mig i klassrummet. Jag hade jättesvårt att ignorera och det fesulterade i att jag lämnade klassrummet och satte mig någon annanstanns i skolan och var ledsen så tårarna rann.
Jag minns dock inte hur pass länge detta på gick och inte heller om det hände under bara en årskurs.
Det som så här i efterhand gör mig mest arg är att våran fröken aldrig gick ut för att se efter hur det var med mig. Aldrig heller frågade hon varför jag hade lämnat klassrummet, jag återvände alltid dit så skötsam som jag ändå var i skolan.

Försökte jag vara som de andra i kläder och stil så var man fel och var en härmapa. Undvek jag istället det ja då var jag fel i.a.f.

Något som trots saker som detta, som tyvärr bara är en i mängden, är ändå det att jag aldrig skuldbelagde mig för de som hände. Jag stannade heller aldrig hemma från skolan p.g.a. det. Någonstans var jag ändå stark.

Optimisten ser ljuset i tunneln.

# 1

Hej och välkommen till När himlen gör havet blått.

Blå är min favoritfärg.

Idag har det regnat men nu skiner solen och jag får lust att gå ut men här sitter jag istället och trycker på tangenterna i den ordning jag tycker att de ska komma för att meningarna ska bli precis så som jag vill ha dem. (Med reservation för stavfel, missade bokstäver o.s.v.)

Igår visste jag vad jag skulle göra efter klockan tre. Jag jobbar på en låg- mellanstadieskola och är på eftermiddagen på ett av deras lågstadiefritids och igår var det min tur att gå med de elever från tre fritids som valt att gå till en lekpark i närheten men det var risk för regn och då blev det inställt.
Eftersom parken nu blev inställd p.g.a. av risk för regn som aldrig kom frågade jag vad den som var planerad på park skulle göra istället. Jag blev placerad på en annan aktivitet och var nöjd med det.
En stund senare passerar jag en annan personal från ett annat fritids som säger att jag inte alls ska ha den aktvitet jag blev placerad på utan deras ena personal ska ta den. Det var som att de drog undan mattan för mig och bara lät mig falla.

Plötsliga ändringar i planeringen är inte alltid den smartaste strategin för en som har Aspergers syndrom så hela eftermiddagen blev som kaos för mig. Jag gick i.a.f. med på att vara ute på gården i stället, man får försöka ta det som det blir.
En sån liten grej som egentligen är en ren struntsak kan ställa till det nåt så otroligt. Jag tror det är svårt för en ”mugglare” (en som inte har diagnosen eller kan så mycket om den) att förstå varför det blir problem för personen.
Men det är en ny dag idag som jag brukar säga.

Det står ”bäst före” inte ”dålig efter”.

Och inte nog med det, jag glömde paraplyet på jobbet idag också.